BLOGGBYTE
Thankful
Kände just för att skriva ett inlägg hur tacksam jag är.
Utan min mamma hade jag inte haft något av det här idag, livet hade varit annorlunda. För snart ett år sedan blev Pucken min och bara några månader före de så trodde jag aldrig att jag skulle få en egen häst. Blev chockad när mamma verkligen börja kolla på riktigt efter en ponny åt mig. Hon ringde på olika ponnyer och tillslut så börja vi fara runt och kolla. Vi for på olika ställen mellan Luleå & Göteborg och bara det kostade ju en hel del och det var där allt började.
Hon köpte den ponnyn jag verkligen ville ha. Under det här året så har hon stöttat och hjälpt mig till 110%, hon har lagt ner så himla mycket tid och pengar bara för min skull. Hon engagerar sig otroligt mycket, fixar så jag ska få det bästa, prioriterar mig och Pucken först i alla lägen, betalar kurser/träningar/tävlingar och kör mig till olika ställen bara för att vi ska kunna utvecklas. TACK TACK TACK bästa mamma ♥
Finns många jag borde tacka extra mycket, alla som stöttar och hjälper mig. Mormor & Morfar, min syster, mammas kille osv.. har engagerar sig mycket och ingen av dom är hästmänniskor men dom hjälper till och ställer upp ändå.
Frida är en tjej som har lagt ner massor med tid på oss. Hon har hjälpt mig, haft lektioner, följt med på tävling osv.. När Pucken var skadad så fick jag låna hennes häst i två månader, under den tiden utvecklades jag, hon lät mig fara och hoppträna i happis och överkalix med hennes häst bara för att jag skulle hålla igång även om Pucken var skadad, hon tänkte på mig och det är jag så himla glad över.
Moa och Lena - har också lagt ner extremt mycket tid, Moa hjälper mig en hel del t.e.x att göra Pucken iordning när jag ska rida, hon hjälper till dagen före jag ska tävla och även på tävlingsdagen för dom kommer ofta med då vi ska iväg och träna/tävla. Måste också tacka Moa för alla gånger hon har fotat oss, det är hon som alltid fotar då vi tränar/tävlar och det är jag jätte glad för. Dom hjälper också till då vi har jour, finns nog ingen annan som är så ambitiösa och snälla som dom är. :)
Tack till alla som finns där för mig, utan er hade jag inte haft denna ↑ snygging.
Maria Hjort kurs
Lite kortfattat,
Igår var det på KRF och jag är jätte nöjd över den träningen. Vi jobbade mycket på my feeling. Jag är ju inte riktigt van vid att han är så himla känslig även fast jag snart har haft han i ett år så är det ovant. Att han är så känslig är ju ett stort plus och det är något jag verkligen måste ta vara på.
Idag var träningen på Holmen och vi repeterade från gårdagen och även jobbade vidare ett steg. Han gick jätte fint - fick fina halter, övergångar, alla rörelser vi gjorde funkade super.
Den här kursen har verkligen fått oss att ta steget framåt. Vi går verkligen upp för trappan nu.♥
Detta är nästan ett "mirakel" - Dom två senaste gångerna jag ridit kurs för Maria har det inte riktigt gått som jag tänkt mig. Sist så bokade jag in tre till fyra pass men slutade med att jag bara red ett.. Första passet jag red så gick han hur fint som helst MEN dagen efter blev han halt... och exakt samma sak hände gången före jag skulle rida kurs för henne, så det blev ett pass båda gångerna p.g.a. halt dagen efter.
Men den här gången behövde jag inte ställa in, kunde rida två pass utan skada - Haha ;)
Världens bästa ponnyskräll ♥
Alltid lika roligt att rida för Maria, man blir så himla himla nöjd efter varje gång!
Back in time
tillbaka i tiden:
I början av April så bestämde vi oss för att ringa en kiropraktor. I en längre tid hade jag känt att något var fel och det hade andra också sett, så vi ville kolla upp vad som var fel. När hon kom för att behandla han så fick vi snabba resultat. Det blev ingen behandling, hon kunde inte enns röra han. Han hade fruktansvärt ont överallt.
Många delar av den här skadan hade han haft i många år, det har inte kommit under den tiden jag har haft han utan han hade mestroligt ont en lägre tid före "våran tid". Även innan jag köpte han så tappade han galoppen - bakbenen var inte okej, han var jätte arg när man spände sadelgjorden och han blev jätte sur när man tog på vissa delar av hans kropp - allt det där märkte jag första gången jag träffade han och när jag provred fast det var inget jag egentligen gjorde någon stor grej av, tänkte faktiskt inte varför han gjorde som han gjorde - tänkte inte att han kanske hade ont utan jag tog det som "okej han är lite sur, går väll att ignorera - jag blir väll van" eller nå liknande.
Nu har jag mer erfarenhet av den delen så nu hade jag nog tänkt på ett helt annat sätt. Bara för att jag skulle ha tänkt mer realistiskt så skulle det inte påverka köpet, jag skulle aldrig ha kunna lämna det där stallet om jag visste att jag inte skulle få han. Provred många hästar före jag red han och ingen av dom andra har klickat som vi gjorde, tvekade inte en sekund.
Tillbaka till när hon var för att behandla han..
fick tråkiga nyheter och bra tips. Jag fick inte rida han på två månader utan istället var vi tvungna att markarbeta han som t.ex. tömköra, longera osv.. även promenera en bra bit varje dag på hårt underlag t.ex. efter vägen.
Under dom två månaderna fick han ett par behandlingar då och då, efter varje behandling fick vi bra resultat och tillslut var han som en ny ponny.
Resultatet blev helt otroligt, hans humör - han blev mycket mycket gladare, mysigare och inte alls stressad och sur som han var innan. Jag fick röra hans bakben, ta på bröstet utan att han fick utbrott och börja sura och vända rumpan till, lyfta upp benen och ha sig. Klart han visade lite surt när jag tog t.ex. på bröstet men han gjorde det inte för att han hade ont utan för han var van att få ont och bli sur så fort jag tog där men det var inget jämfört med två månader innan.
Första gångerna jag red efter uppehållet:
Dom första dagarna så skrittade jag bara igång han men sen efter någon vecka och jag kunde rida lite mer ordentligt, DÅ blev jag kär på nytt. Jag kunde galoppera utan att han tappade galoppen, utan att han blev stressad och tog korsgalopp. Jag kände verkligen vilken lättnad, att så mycket kunde bli så bra under dom där två månaderna, av behandlingar och olika hjälpmedel.
Idag kan jag ta på och av täcket utan att benen är i luften, öronen är framåt och han är glad.
Jag kan ta på bröstet, bakbenen osv.. utan att han reagerar. Fast något som inte har gjort lika stor förändring det är när man spänner sadelgjorden... han gillar det verkligen inte. MEN man kan ju inte få allt perfekt och bra på samma gång?
Varför skrev jag det här inlägget?
Det här inlägget blev jag som tvungen att skriva efter jag läste kommentaren som jag svarade på i förra inlägget.
- Det jag vill förmedla med det här inlägget är att jag vill som berätta att jag vet och känner när han har ont och något är fel.
Som sagt så ska hon som förut gav behandlingarna åt han komma och kolla på han, hon ska inte komma för att han har stannat och tjurat på dom senaste hoppträningarna/tävlingen utan hon vill träffa han och se hur han mår sen sist hon var. Vi har bokat henne före han börja tjorva med hoppningen.
Igår var det hoppträning för Robban och han stannade inte en enda gång så.. vad tror ni? ont? ponnytjurighet?
Bästa Pucken ♥
Svar på en kommentar
Svar: Förstår att du har den tanken och du är inte ensam, några har sagt att vi borde kolla upp han. Nästa vecka kommer det komma en tjej för att kolla han, den tjejen har behandlat han när han hade sin gamla skada i aprill --- tänker senare i kväll skriva ett inlägg om den skadan.
Det jag, min mamma, min tränare och några andra tror är inte det du tror... jag vet hur han beter sig och hur han känns när han har ont och det är just därför jag tänker skriva inlägget om hans gamla skada - hur han var och betedde sig under den tiden.
Tänker också lägga till att vi var på hoppträning i går och HAN STANNADE INTE EN ENDA GÅNG. :)
H-o-p-p-T-ä-v-l-i-n-g-a-r
Ska starta en Lätt D - Clear Round & en Lätt C, A
Ska starta en Lätt D+5 & en Lätt C
Resultat från kombinationsklasserna
Jag anmälde mig på en kombinationsklass i Boden som då bestod av först en dressyrtävling och helgen efter det en hopptävling och så här blev det..
Dressyrtävlingen den 24 Augusti i Boden
LC:1 - Mitt humör var på topp hela dagen och det kändes mer som att jag skulle på en träning och jag var inte alls nervös eller speciellt tävlings taggad.
När jag red kändes det lite "tvärtom" jämfört med hur det annars har varit på dom tidigare dressyrtävlingarna MEN det var den bästa framridningen jag har ridit, jätte nöjd över den!! han gick hur fint som helst och allt kändes bra. Inne på banan så hade jag tyvärr inte kvar samma känsla så det gick inge vidare.
Det jag menar med att det kändes lite "tvärtom" jämfört med tidigare tävlingar var för att jag får oftast kommentarer som "fina vägar" & "inverka till mera stadighet i formen" & "bli mer efterg. i formen".
Nu blev det lite "tvärtom" som t.ex.. Jag hade slarviga ridvägar, han hade för lite bjudning, halterna blev skit MEN formen var stadig och bra fast den kunde ha varit mycket bättre om jag hade skärpt till mig och ridit lika bra som jag brukar men i stället red jag sämre (vägar osv..) men fick en stadigare form, jag måste ha ridit han bra men vägarna och allt de andra blev icke bra.
Jag tror att de ända jag tänkt på var formen och sket i allt annat och det var ju inte bra, det tjänade jag inget på.
Resultatet blev 64,07% och 173 poäng - kom 7/10
Hopptävlingen den 1 september i Boden
LD+5 - Ja vad ska man säga? Resultatet stavas U-T-E-S-L-U-T-E-N.
Två dagar före tävlingen hoppade jag för Robban och på den träningen visade Pucken att han var en riktig tjurponny. Han allvarligt stannade flera meter framför hindrerna och bara inte ville gå fram, han var riktigt tjurig. För första gången på snart 1 års tid så tog jag SPÖT i handen och gasade på och då minsann blev det fart på han och hoppa det kunde han, men vi fick även några stopp men det var helt klart mitt fel för jag slappnade av efter varje hinder när vi hoppade bana, men i slutet fick vi till det och vi kunde hoppa en bana utan att stanna men det gick i turbo, fast det var även då han hoppade.
Dagen före tävlingen så hoppade jag för Frida för om han hade fått en vilo dag eller ett rent dressyrpass så hade det blivit sämre (?!?) så vi körde hoppning eftersom han tjorvade så mycket när jag hoppade för Robban. Såklart skulle han göra samma sak... han stannade flera meter framför hindrerna, stack till hörnen och bara tjorva men fan så mycket tjurigare jag var. Jag var så less så jag red och red och red in i det sista och då gick det till väga, han hoppade två oxrar på en åttvolt tills jag kände att han lyssnade på mig. Nog fick vi något stopp på volten men jag fortsatte och till sist gav han upp och hoppade tills jag sa att de var färdigt.
Tävlingsdagen då.. Jag tänkte att han skulle skärpa till sig på tävlingsbanan och att han kanske skulle tänka att han ändå inte kan vinna över mig och bara köra på MEN NÄHÄ... framhoppningen så stannade han på dom två första skutten på räcket men det var nog för att jag var lite för avslappnad men efter han hade vägrat så då rök det från mina öron och den enda tanken var "Under, Över eller igenom" och till slut så gick det bra på framhoppningen. MEN när jag väl kom in på stora banan så började samma visa, men den här gången var jag tjurig och bestämd från början. Hoppade hinder nummer 1, en svag båge ner till nr 2 men där blev det ett stopp och sen vidare till nr 3 och där bankade jag till han just före samtidigt som jag röt men fick där med ett stopp och på sista försöket blev det också ett stopp...så utesluten på hinder nr 3, det känns piss dåligt. Hoppade ändå en sista gång på hinder nr 3 och hinder nr 4 eftersom det var en linje och efter hinder nr 4 så fick han upp en j*vla fart men tyvärr var det lite sent.
(Stillbild från filmen)
( Det jag har lärt mig från dom senaste dagarna när det gäller hoppningen är att jag ska vi första skuttet vara bestämd och trycka på han fast jag är säker att han kommer hoppa så ska jag inte ta mig tid att hinna bli avslappnad för om jag blir det så blir allt dåligt. Jag måste rida, rida, rida i varje steg och vara bestämd från först början. )
