I början av April så bestämde vi oss för att ringa en kiropraktor. I en längre tid hade jag känt att något var fel och det hade andra också sett, så vi ville kolla upp vad som var fel. När hon kom för att behandla han så fick vi snabba resultat. Det blev ingen behandling, hon kunde inte enns röra han. Han hade fruktansvärt ont överallt.

 

Många delar av den här skadan hade han haft i många år, det har inte kommit under den tiden jag har haft han utan han hade mestroligt ont en lägre tid före "våran tid". Även innan jag köpte han så tappade han galoppen - bakbenen var inte okej, han var jätte arg när man spände sadelgjorden och han blev jätte sur när man tog på vissa delar av hans kropp - allt det där märkte jag första gången jag träffade han och när jag provred fast det var inget jag egentligen gjorde någon stor grej av, tänkte faktiskt inte varför han gjorde som han gjorde - tänkte inte att han kanske hade ont utan jag tog det som "okej han är lite sur, går väll att ignorera - jag blir väll van" eller nå liknande.

Nu har jag mer erfarenhet av den delen så nu hade jag nog tänkt på ett helt annat sätt. Bara för att jag skulle ha tänkt mer realistiskt så skulle det inte påverka köpet, jag skulle aldrig ha kunna lämna det där stallet om jag visste att jag inte skulle få han. Provred många hästar före jag red han och ingen av dom andra har klickat som vi gjorde, tvekade inte en sekund. 

 

fick tråkiga nyheter och bra tips. Jag fick inte rida han på två månader utan istället var vi tvungna att markarbeta han som t.ex. tömköra, longera osv.. även promenera en bra bit varje dag på hårt underlag t.ex. efter vägen. 

Under dom två månaderna fick han ett par behandlingar då och då, efter varje behandling fick vi bra resultat och tillslut var han som en ny ponny.

Resultatet blev helt otroligt, hans humör - han blev mycket mycket gladare, mysigare och inte alls stressad och sur som han var innan. Jag fick röra hans bakben, ta på bröstet utan att han fick utbrott och börja sura och vända rumpan till, lyfta upp benen och ha sig. Klart han visade lite surt när jag tog t.ex. på bröstet men han gjorde det inte för att han hade ont utan för han var van att få ont och bli sur så fort jag tog där men det var inget jämfört med två månader innan.

 

Idag kan jag ta på och av täcket utan att benen är i luften, öronen är framåt och han är glad. 

Jag kan ta på bröstet, bakbenen osv.. utan att han reagerar. Fast något som inte har gjort lika stor förändring det är när man spänner sadelgjorden... han gillar det verkligen inte. MEN man kan ju inte få allt perfekt och bra på samma gång? 

Det här inlägget blev jag som tvungen att skriva efter jag läste kommentaren som jag svarade på i förra inlägget.

 - Det jag vill förmedla med det här inlägget är att jag vill som berätta att jag vet och känner när han har ont och något är fel.

Som sagt så ska hon som förut gav behandlingarna åt han komma och kolla på han, hon ska inte komma för att han har stannat och tjurat på dom senaste hoppträningarna/tävlingen utan hon vill träffa han och se hur han mår sen sist hon var. Vi har bokat henne före han börja tjorva med hoppningen.